Öltyper

Öl delas normalt sett in i tre kategorier/jäsmetoder:
– Överjäst öl
– Underjäst öl
– Spontanjäst öl

Här nedan tänkte jag lista upp några av de vanligaste ölsorterna som finns. Texten är kopierad rakt av från massor av ställen på internet :-)

 

Överjäst öl

Altbier
Namnet syftar på det gamla överjästa ölet som dominerade innan det underjästa tog över marknaden. Altbier är en släkting till Kölsch och är vanligast i Düsseldorf och Münster i Tyskland. Istället för ljus malt (som i Kölsch) används delvis rostad malt.
Utseendet är halvmörkt med en kopparröd nyans och smaken välhumlat och ganska fyllligt. Maltaromatiskt, lite fruktigt och torrt. Stamvörtstyrka 12,5 procent och rekommenderad serveringstemperatur källarsvalt 12-15C.

Barley Wine & Russian Stout 
Barley Wine är den traditionella benämningen på mycket alkoholstark ale. Ölet säljs ofta på mindre buteljer och dricks med fördel ur vinglas. Russian stout är en specialitet som ursprungligen bryggdes i England för export till den ryska marknaden, en handel som pågick från 1780-talet fram till första världskriget. Imperial russian stout bryggs i dag av bryggeriet Courage i England och är i och med sin styrka nära besläktat med barley wine. Barley wine är i allmänhet djupt guldgult, men mörka varianter finns. Imperial russian stout är mycket mörk. Barley wine kan ofta vara obalanserat alkoholstark, men också behagligt fruktigt, smakrikt och i vissa fall t o m relativt torrt. Imperial russian stout är extremt fyllligt och kraftfullt med en ton av tjära i smaken. Alkoholstyrkan 5,8-10 volymprocent och en rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Belgiska klosteröl 
De belgiska klostren utvecklade under medeltiden konsten att brygga öl. Ungefär på samma sätt som sydtyska veteöl är de belgiska klosterölen mer eller mindre fenoliska (kryddiga), just på grund av jästen. Belgiska klosteröl har ofta hög alkoholhalt. Det är vanligt att man tillsätter socker i bryggningen för att få upp alkoholen utan att munkänslan blir för mäktig. Belgiska klosteröl finns i många olika varianter vad gäller färg och styrka. De kan vara torra eller söta, men är sällan speciellt beska. Ett rikt skum är vanligt. Den fenoliskt kryddiga, plåtiga karaktären hör till smakbilden. (6%-12% alkoholhalt)
Exempel: Chimay Bleu, Saint Feuillien Blonde

Belgiskt Veteöl
Härstammar från staden Leuven några mil öster om Bryssel där det på 1800-talet fanns 35 bryggerier som bryggde just veteöl, eller Wit som den begiska termen lyder. Det sista bryggeriet stängde på 1950-talet men 1966 togs öltypen upp igen av bryggeriet De Kluis. Belgiskt veteöl säljs alltid ofiltrerat.Utseendet är grumligt och nästan vitt. Smak är torr, läskande, både milt och smakrikt, aromatiskt och lätt syrligt. Stamvörtstyrkan är 12-18,4 procent och rekommenderad serveringstemperatur 10-14C.

Berliner Weisse
Ett veteöl från Berlin som också kallas ”champagnen från Spree”. Vid tillverkning av brygden används tre delar kornmalt och en del vetemalt. Efterjäsningen framkallas genom mjölksyrabakterier som ger en mycket syrlig smak. För att mildra smaken blandar man ofta i röd hallonsirap eller grön saft från myskmadra.Utseende är ljus och gyllene gult. Smaken friskt läskande, kolsyrerikt och mycket syrligt.Stamvörtstyrkan 7-8 procent och rekommenderad serveringstemperatur 6-10C.

Belgisk Ale & Stark Belgisk Ale 
Belgisk ale är besläktad med engelsk ale då grundreceptet kom från Storbritannien. Öltypen har utvecklats efter belgiska bryggeritraditioner och variationerna är stora mellan de lokala bryggeriernas produkter.Det finns både ljusa och kopparfärgade sorter. Stora variationer i smaken, men ofta med en mjuk och rund fyllighet. Mycket aromatiska pga. överjäsningstekniken. Den mörka varianten av stark belgisk ale har en maltarom och den ljusa en påtaglig beska. Alkoholstyrkan för belgisk ale är 4,4-6,3 och stark belgisk ale 6,3-11,3 volymprocent. Rekommenderad serveringstemperatur 12-15 C, men vissa kan kylas mer.

Belgiskt Rött Öl 
Västra Flandern och Roeselare är kända för sina röda öl. Ölet får sin röda färg från wienermalten, men också från utfällningar från ekfaten det lagras i. Den skarpa syrliga smaken kommer från mjölksyrabakterierna i bryggeriets gamla jäststam.Rödbrunt öl med en stickande, skarp och syrlig smak med en liten beska. Stamvörtstyrkan är 11,7-15 procent och rekommenderad serveringstemperatur 8-12C.

Bière de garde
I franska Flandern namn på en egen ölstil. Tillverkas genom överjäsning och källarlagras extra länge. En del sorter är årgångsmärkta och kan lagras i flera år.

Bitter Ale
Englands nationaldryck. Bitter är opastöriserat fatöl och skall tappas med en manuell handpump, enligt entusiasterna. Det är dock vanligt att ölet pastöriseras och tappas med kolsyrepumpar. Ofiltrerad bitter innehåller mindre kolsyra än de flesta andra öltyper. Ölet serveras därför i regel med ett mycket tunt skum överst.Utseende allt från mättat guldgul till mahognyröd. Framträdande humlebeska med generöst blommig humlearom i doft och smak. Tydlig ”överjäsningsarom”, oftas en svagt rostad karamellig maltkaraktär. Stamvörtstyrka är 7,5-13,7 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Bitter Stout
Stout eller bitter stout, som den ursprungliga benämningen är, utvecklades från portern och kan numera betraktas som Irlands nationaldryck. Varumärket Guinness är numera för de flesta synonymt med bitter stout.Svart och ogenomskinlig till färgen, med ett kraftigt skum. Besk och torr, med en rostad smak. Stamvörtstyrkan är 9,6-9,9 procent på Irland. Det finns även stout upp till 18 procent. Rekommenderad serveringstemperatur 15C, men kyld i varma klimat.

Blanche
Betyder vit. Belgiskt veteöl. Syrligt och ofta smaksatt med kryddor. Blanch-ölet är ofiltrerar och de jästpartiklar som därmed finns kvar i drycken ger det dess nästan mjölkvita, grumliga utseende.

Brown Ale
Är den mörka varianten av mild ale tappad på flaska. Brown ale i södra England är alkoholsvagare än den nordengelska varianten.Mörkbrunt, ibland med en röd nyans och en dominerande maltsmak. Ofta väldigt söt. Stamvörtstyrkan 7,5-11,2 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

India Pale Ale (6-7,5% alkoholhalt)
Ljus ale som utvecklades i 1700-talets England, från början en exportvara till Indien. Idag produceras de bästa exemplen i USA. Ljus till bärnstensfärgad med kraftigt skum. Stora humlegivor ger en intensiv och rik smak av tropiska frukter. samt en ordentlig beska. Den brittiska varianten är både svagare och mindre komplex, och räknas inte som en IPA annat än på brittiska öarna.
Exempel: Sierra Nevada Celebration Ale, Stone India Pale Ale, Brewdog Punk IPA

Kölsch
Kölsch kommer från Köln och får endast bryggas av medlemmarna i Kölns bryggeriförbund. Några av dem finns dock utanför Köln, men i närliggande städer som t ex Bonn. Där kallas öltypen för Bönnsch.
Utseendet är ljust gyllengul och smaken frisk, läskande med en maltig överjäsningsarom och utmärkande beska. Stamvörtstyrkan 12 procent och rekommenderad serveringstemperatur ca 10C.

Mild Ale
En klassisk engelsk arbetardryck som traditionellt var både billig och alkoholsvag. Tappade popularitet under 1960-talet men är på väg tillbaka.Mörkbrunt till färgen, men finns också i en ljusare kopparfärgad variant. Maltsmakande med viss sötma och karaktären av bränt socker. Svagt besk. Stamvörtstyrkan 7,5-8,5 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Old Ale
Kallas också strong ale och kan i regel definieras som en variant av öltypen barley wine som fått sin smakkaraktär genom lång lagring. De flesta old ales är något svagare än ordinär barley wine, men typen omfattar också de starkare brygderna i England.Oftast relativt mörk, med en fyllig och mogen karaktär. Maltrikt och ibland starkt humlat. Stamvörtstyrka 4-12,4 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Oudenaarde Bruin 
I Holland och Belgien bryggs det en rad olika bruna öl. Oudenaarde några mil väster om Bryssel är det bruna ölets distrikt i Belgien.Det är mörkbrunt och har en komplex smak. Både torrt, sött, maltaromatiskt och ibland med en tydlig syra. Alkoholstyrkan 5-8,1 volymprocent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Pale Ale
Pale ale är den klassiska termen för bitter ale tappat på flaska. Benämningen uppkom för att skilja typen från de mörkare öltyperna porter och stout. De flesta pale ale-sorterna är filtrerade och pastöriserade men det finns också de som får efterjäsa i flaskan. Den klassiska innebörden av pale ale har luckrats upp under senare år och i dag kan man finna både flask- och burktappad öl som benämns ”bitter” och ”pale ale” på fat.Utseendet är allt från ljust guldgult till mahognyröd. Smaken oftast mindre fylligt och dessutom kolsyrerikare än fattappad bitter. Stamvörtstyrkan 7,5-13,7 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Porter
Namnet uppstod genom att ölet från början blev populärt bland Londons ”porters”, dvs bärare eller dörrvaktmästare på 1700-talet. Innan Guinness Bitter Stout konkurrerade ut portern var den nationaldryck på Irland. I andra länder bryggs portern forfarande men är då ofta starkare än den traditionella portern och ibland underjäst.Portern är mörk åt det svarta hållet med en tydligt rostad smak. Både torra och söta varianter finns. Stamvörtstyrkan är 15-20 procent och rekommenderad serveringstemperatur 13-15C.

Rauchbier
En specialitet från Bamberg i Tyskland. Ölens kraftiga röksmak får man genom att malten rostas över öppen eld.

Steam Beer
Amerikas enda egenhändigt utvecklade öltyp som började tillverkas under 1800- talet i San Franciscoregionen. Bristen på is i dessa delar av USA gjorde det svårt att kyla brygden under jäsningen. Man utvecklade en egen unik bryggmetod som var ett mellanting mellan under – och överjäsning. Tekniken innebär att man använder jäst för underjäsning och jäser vid överjäsningstemperatur. Ölet låter man sedan efterjäsa på fat till dess att kolsyrehalten är mycket hög. Den höga kolsyrehalten gör att ölfatet ger ifrån sig en ångstråle när den öppnas, vilket gett ölet dess namn.Har bärnstensfärgat livligt skum och en rik maltarom med humle i bakgrunden som även dominerar eftersmaken. Stamvörtstyrka är 12,3 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Stout
Brittiskt överjäst öl. Mycket mörkt till färgen. Framställt med kraftigt rostad kornmalt. Irländs stout är mycket torr och kraftig, men inte med speciellt hög alkoholhalt. Den engelska typen är oftast mindre torr, med en mjukare, rundare smak.

Sydtyskt veteöl 
Jämte bratwurst är detta synonymt med Bayern.I folkmun inte en ale, men likafullt överjäst. Bryggd på kornmalt och vetemalt, där det senare ger en mäktig, jordig karaktär och ett bra skum. Fruktig med tydliga inslag av banan. Den fenoliska karaktären kommer ifrån jästen och beskrivs ofta som kryddnejlika, muskot, kokt skinka eller plåt. Ofiltrerade varianter ger ett jästigt, lite mäktigare intryck. Tillsammans med det kraftiga skummet och rik kolsyra är det ett stort, dock törstsläckande öl som fungerar såväl sommar som vinter.(4,6-5,8% alkoholhalt)
Exempel: Weihenstephaner Hefeweissbier, Edelweiss Hefetrub

Trappist 
Det finns sammanlagt sex klosterbryggerier i världen som har rätt att använda benämningen ”trappiste” om sitt öl. Fem av dess ligger i Belgien och det sjätte i Holland. Trappistölen är karaktärsfulla och har egentligen bara två saker gemensamt – de är alla överjästa och dessutom väldigt alkoholstarka.Trappistölen är gyllengula, kopparfärgade eller mörka. Smaken varierande, men ofta mycket fylliga, aromrika och trots den höga alkoholhalten med en mycket fin smakbalans. Stamvörtstyrkan 13,5-20 procent. De flesta kommer bäst till sin rätt vid servering vid 12-15C.

Weizenbier/Weissbier
Öltyp med ursprung i Bayern. Har smakmässigt inget gemensamt med Berliner Weisse, men namnet brukar ändå ibland leda till förvirring. Namnet Weissbier syftar på den vita färgen hos den ofiltrerade varianten. Termen Weizenbier (även Weisse) syftar på att ölet, precis som Berliner Weisse, delvis bryggs på vetemalt och ibland även omältat vete. Sydtyskt veteöl är traditionellt ett öl som bara säljs på flaska. Det förekommer både i ofiltrerad (”Mit Hefe”) och filtrerad (”Kristallklar”) version. Finns både ljus och mörk med eller utan jästrester som påverkar klarheten. Smaken är fruktig, läskande med maltarom, svag beska och en karaktäristisk jästarom. Stamvörtstyrkan är 12,4-19 procent och rekommenderad serveringstemperatur lätt kyld eller källarsval.

Underjäst öl

Bock
Ett robust öl som på 1200-talet var en överjäst öl och har sina rötter i staden Einbeck, öster om Hannover. I dag är den alltså underjäst och bryggs av bryggerier i alla delar av Tyskland.
Det finns både en ljus och en mörk variant. Smaken är fyllig, maltaromatisk och alkoholstark. Stamvörtstyrkan är 16-17 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Doppelbock
Bocktypens starkare storebror som först bryggdes av italienska munkar i Bayern. Många tyska bryggerier har en kopia av öltypen och ölmärkena har alltid namn som
slutar på -ator.Utseendet är ljus eller mörk och smaken mycket fylligt med både en utpräglad sötma och arom från malten. Stamvörtstyrka är 18-19 procent, men även upp till 28
procent förkommer. Rekommenderad serveringstemperatur 12-15C.

Dortmunder & Export
Togs fram i Dortmund på 1870-talet. Dortmunderölet, som i Tyskland benäms Export, har sedan 1955 varit förebild för åtskilliga svenska ölmärken.Utseendet är gyllengult, med en fyllig smak med sötma och en balanserad beska. Ibland en viss maltkaraktär. Stamvörtstyrkan är 12,5-13 procent och rekommenderad serveringstemperatur 10-12C.

Helles
Används i Tyskland om ljus pilsner för att skilja det från det mörkare Münchenölet. Helles har en betydligt lägre beska än en tysk standardpilsner.

Lager
Världens vanligaste öltyp. Utseende är ljust gul och skummet varierar mellan olika märken. Smaken är mild med en i allmänhet svag beska och ibland viss sötma. Stamvörtstyrka mellan 11-12,5 procent och rekommenderad serveringstemperatur 8- 10C.

Münchener
En av de första underjästa öltyperna. I Sverige kallas den vanligtvis för bayer och dominerade marknaden under 1800-talets andra hälft.Utseendet är mörkbrunt (dunkles) eller gyllengul (helles). Det mörka har en
fyllig smak med tydlig maltarom och smak av rostad malt. Den ljusa är lätt och balanserad med måttlig beska. Stamvörtstyrkan är 12-14 procent och rekommenderad serveringstemperatur är källarsvalt mellan 12-15C. Den ljusa lite kallare.

Pilsner/Pils
Öltypen föddes i staden Pilsen (Plzen) i nuvarande Tjeckien 1842.Utseendet är ljust gul. Tysk pils är mycket ljust gul och utvecklar lätt ett gräddigt tjockt skum. Tjeckisk pilsner och pilsnertolkningar från andra länder är ofta gyllengula och ibland relativt mörkt gyllengula. Smaken är uttalad beska, mer eller mindre fylligt och har en liten sötma. Tysk pils är torr, har liten fyllighet men istället rejäl humlebeska, speciellt i eftersmaken. Stamvörtstyrkan är 12 procent och rekommenderad serveringstemperatur 8-10C.

Premium
En term som i USA används för att skilja de starkare, mer högkvalitativa lagerölen fårn de vanligare, lätta, mycket blonda ölen.

Rauchbier
Medan andra bryggare övergick till moderna metoder höll man i sydtyska Bamberg fast vid det gamla sättet att torka sitt malt i röken från en öppen eld . Malten blev då rostad, men fick också en tydlig rökt smak. Utseende mörkt klarbrun, med ett fint guldbrunt och krämigt skum.Smaken bränd och rökt, men ren smak med liten efterbeska. Stamvörtstyrkan 13,5 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-14C.

Wiener & Märzen
Österrikisk öltyp från första halvan av 1800-talet. Den tyska varianten benäms ”Märzen” och sägs vara den ursprungliga typen. Märzen var vintersäsongens sista öl och bryggdes under mars månad. Den bryggdes då extra stark för att hålla till höstens ölfester (Oktoberfest, m fl). Den nya kyltekniken (1800-talet) gjorde att den kunde bryggas året om.Utseendet är bärnstensfärgat eller djupt guldfärgat. Smaken fyllig, maltaromatisk  med en mild humlesmak.

Övriga Alkoholstarka
I många länder bryggs relativt starka öl som ofta, men inte alltid, anknyter till den tyska bocktraditionen. I Norden bryggs ett ganska stort antal starka öl bl a Påsköl, Julöl men även ”vanliga” öl räknas in under denna kategori och ligger över 5,6 volymprocent i alkoholstyrka.

 

Spontanjäst öl

Gueuze-Lambic
Genom att blanda lambic på olika sätt får man fram nya öltyper, somt ex gueuze, där huvudingredienserna är två delar ung och en del gammal lambic-öl
som sedan får jäsa ytterligare ett år. Gueuze finns både filtrerad och ofiltrerad. Gyllenbrunt till färgen och med en frisk, syrlig och läskande smak. Ibland med en  viss sötma. Rekommenderad serveringstemperatur 10-14C.

Kriek
Kriek är ett körbärsöl vars bas utgörs av ungt lambic-öl som blandas med svarta körsbär eller i vissa fall med bärextrakt. Ölet får sedan jäsa i 4-8 månader. Kriek lagras sedan minst ett år. Vissa sorter når sin topp först efter flera år på butelj, det gäller särskilt de ofiltrerarde varianterna.I Belgien finns dessutom andra lambicbaserade fruktöl, t ex framboise som framställs av hallon, cassis som görs med svarta vinbär och öl med varierande namn som framställs med extrakt från t ex persika och banan. Mörkt rött till färgen. En välgjord Kriek är oftast torr, med tydlig syra och balanserad körsbärssmak. Rekommenderad serveringstemperatur är 10-14C.

Lambic
Lambic kallas den klassiska grundvarianten av detta spontanjästa öl. Finns i både lagrade och färska varianter. Åldern kan variera från 3 månader till 3-4 år och ibland ännu äldre. En mildare variant av lambic som sötas med kandisocker benämns faro.Gyllenbrunt och halvmörkt, med inget eller lite skum. Oftast ofiltrerat. Mycket syrligt, lite fruktig och vinliknande smak. Rekommenderad serveringstemperatur 10-14C.

 

 

 

Följ

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers: