Matlagning

Den här sidan ska väl vända sig till dom som älskar mat och vin. Det finns en sak här i världen som jag verkligen avskyr, och det är alla kärringar runt omkring i media(TV, tidningar) som spyr ut sitt budskap om att mat ska lagas med lättfil, ultra lätt grädde, naturell youghurt och utan fett.

Finns det nått värre att se dom stå där i köket med en låtsas leende på läpparna och försöka laga mat med lättfil å andra ”lätta” tillbehör, när det enda dom tänker på är
– Tänk om man ändå fick jobba med riktiga råvaror som framhäver det bästa i maten.

Men det finns en rolig slutkläm alltid i deras program, och det är när dom sedan ska försöka smaka av deras matträtt gjord på vatten och lättfil. Jag skrattar alltid så det gör ont i magen när jag ser dom sedan, efter det att dom smakat av maten, lägger på det där falska leendet och sedan säger: – Mmmm, å gud vad gott. Man ser verkligen att den entusiasm dom visar när dom smakar av maten inte riktigt överensstämmer med vad dom tycker och tänker.

Näe, enligt mig så ska mat tillagas som mat ska tillagas, med grädde, med riktigt smör. Såserna ska vara krämiga och smakrika, och man ska inte snåla med det goda. Tro det eller ej, men fett är den tillsatsen som framhäver smaker bäst.

Men som allt annat inom matlagningens underbara konst så handlar det hela om karaktär hos den som äter maten, karaktär i ordets bemärkelse. Det jag menar med karaktär är att kanske äta lite mindre portioner och kompensera kanske med en färsk härlig sallad.

Det finns ett japanskt ordspråk som lyder enligt följande: ”Var gång du har förmånen att smaka en för dig ny maträtt, ökar du din livslängd med 70 dagar!” Kanske något att tänka på.

Jag läste något bra på en hemsida gjord av en man vid namn ”Leif Andersson”. Där skriver han något som avspeglar lite av min tro på matlagning. Och frågeställningen som avgör om man vill njuta av mat eller inte lyder som följande:

”Vill du äta lite och gott – eller lite mer som är sisådär?”

Kanske ytterligare något att tänka på när man står där i köket och trollar med sin matlagning. En annan sak som jag i alla fall är, och som alla som lagar mat borde vara, och det är att man ska vara kritiskt till mat man själv lagar, för annars utvecklas man inte och sporras inte till att utvecklas. Om man alltid är nöjd med det man lagar, eller säger något liknande som – den här maten duger, ja då kommer man aldrig för sig heller att försöka förbättra maträtten, utveckla den eller helt enkelt utveckla sig själv.

Den mat man lagar behöver inte heller vara invecklad, man kan få köttbullar och mos att bli något utöver det vanliga.

Man ska alltid vara öppen för nya smakupplevelser. Jag kan ta ett exempel på något som verkligen har gett mig kala kårar längs ryggraden, och det är den avskyvärda ingrediensen SVAMP, svamp i all dess existens. Tills jag en vacker dag tog mig i kragen och prövade lite lätt marinerade och grillade färska champinjoner. Då insåg jag att även fast jag hatar svamp, så finns det faktiskt mer än ETT sätt att tillaga något på. Vilket fick mig att testa svamp i andra sammanhang än just champinjoner eller svamp på burk. Det jag egentligen ville komma fram till är att även om man vet att man avskyr eller hatar en viss maträtt eller ingrediens, så kan det faktiskt vara så att om den tillagas på rätt sätt så kan du tycka om det. Så om dina föräldrar, vänner eller bekanta lagar mat med något som du inte tycker om, så pröva i alla fall, för vem vet, en vacker dag hittar du en maträtt som du kanske tycker om, som innehåller det som du verkligen hatat.

För att avsluta dessa förord så måste jag bara betona en lite sak, och det är att för att gå ner i vikt, vilket verkar vara 2000-talets stora hysteri, så är det till 95% aldrig maten du äter som är anledningen till viktökningen, utan mängden mat och sötsaker du äter och hur lite du motionerar.

Så slutligen, ät lite mindre portioner av godare mat, ät sallad till, och ta en extra promenad efter maten.

Lev för att äta, ät inte för att överleva.

Följ

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers: