Det är första gången för dig. När du lutar dig bakåt och lägger dig ner spänner sig dina muskler. Du låter honom få vänta lite, med en dålig ursäkt, men han vägrar att bli bortvisad när han närmar sig dig. Han frågar om du är nervös, och du skakar modigt på huvudet.

Han är mycket mer erfaren, men det är första gången hans finger hittar rätt. Han kommer längre in och du skakar till; din kropp spänns hårt, men han är försiktig, som han lovade att vara. Han tittar djupt in i dina ögon och säger åt dig att lita på honom, han har gjort detta många gånger förr.

Hans snedvridna leende gör att du slappnar av, och du öppnar dig mer, så han får mer plats så han lättare skall komma in. Du börjar böna och be att han skall göra det fortare och skynda sig riktigt mycket, men han tar långsamt den tid han behöver för att orsaka så lite smärta som möjligt.

När han trycker på hårdare känner du hur din vävnad ger vika; smärtan bubblar upp inom dig och känns som ett knivhugg, och du känner den kittlande känslan av blodet som sakta börjar rinna. Han tittar oroligt på dig och frågar dig om det gör för ont. Dina ögon är fyllda med tårar, men du skakar på huvudet och nickar åt honom att fortsätta. H

an börjar röra sig ut och in med skicklighet, men du är nu alldeles avtrubbad av smärtan och känner inte längre att han rör sig inom dig. Efter några fruktansvärda minuter känner du att något går sönder inom dig och han drar ut den ur dig.

Du ligger nu helt avslappnad, glad över att det äntligen är över. Han ser på dig och ler varmt och säger att du har varit hans mest envisa, men också mest lönsamma upplevelse. Du ler och tackar din tandläkare. Det var trots allt första gången du drog ut en tand.