Jag sitter instängd på mitt kontor. Handlägger mina skadeärenden i stillhet. Den typen av stillhet jag njuter allra mest av.
Utanför mitt rum surrar skrivaren för fullt. Brev skrivs ut i brinnande fart medans kollegorna springar marathonlopp till skrivaren för att hinna plocka sina utskrifter innan någon ser dem. Allt för att slippa sortera alla andras utskrifter in i facken vid skrivaren.
De flesta stannar ändå upp för att titta in genom fönstret till mitt kontorsrum. Dem undrar vad det är för något som händer inne hos mig.
Jag tittar lugnt och stilla med ett leende på läpparna mot dem, njuter av stillheten som spridit sig inom mig.
Ni vet dem där stunden som ibland inträffar när man känner ett lugn och en harmoni inom sig. Det handlar inte om att julen närmar sig, eller att regnet smattrar i symfoni mot fönstret. Det handlar inte heller om dem snea blickarna jag får från kollegorna på grund av synfonin som sprudlar ur mina högtalare på skrivbordet.
Det handlar helt enkelt om att jag sitter med ett leende av njutning för att jag lyckats hitta lite tung hard trance musik att lyssna på.
Jag bryr mig inte längre om omvärlden, om stressen, om alla måsten i vardagen. Jag bryr mig inte om utgifter, om alla krav som ställs på en. Jag bryr mig bara om njutningen, av lugnet som musiken fyller mitt sinne med.
Jag njuter… så mycket en människa kan njuta.
Jag är lycklig.