Denna hysteri med ”Platta” TV apparater har nått världen med en enorm kraft det senaste året. År 2006 har nog blivit det året som gett den platta TV:n ett ansikte… Det året som fått även en vanlig Svensson att få upp ögonen för den nya tekniken. Varför? Jo, priserna har faktiskt sjunkit så pass lågt att nästan vem som helst har råd med en platt TV nu.

Jag tänkte försöka sätta ihop en liten krönika eller artikel (kalla det vad du vill) här och jämföra de två teknikerna, Plasma och LCD.

Mycket av de fakta jag kommer att skriva här har jag citerat från diverse hemsidor och lagt till lite av mina egna tankar och erfarenheter. Jag har fått mycket influens från bland annat hembiobutiken.se’s, wikipedia och några andras hemsida som rör ämnet Plasma och LCD. Så mycket nöje med läsandet, och hör gärna av dig om det är något du funderar över!

Tekniken

Plasma
Plasmaskärm eller PDP (plasma display panel) är en typ av bildåtergivningsteknik, som blivit allt populärare under de senaste åren och används i de flesta platta TV-apparater som är 42″ eller större. En plasmaskärm är en digital bildskärm. Plasma skärm tekniken uppfanns vid Universitetet i Illinois 1964.

En plasma TV är uppbyggd och jobbar med fosfor. Skärmen är uppdelad i ett rutnät med röda, gröna och blå celler. (Röd, Grön och Blå =RGB)

En röd cell är fylld med röd fosfor längs sidorna och i mitten finns det xenongas som magnetiseras med hjälp av en elektrod. Beroende på hur stark laddning är lyser cellen olika starkt och tillsammans med en grön och blå cell bildas 1 pixel i den färdiga bilden.

Mycket teknisk mambojambo där, men i det stora hela kan man säga att det är ett rutnät med små gasbollar(cellerna) med de olika grundfärgerna som lyses upp olika starkt, och skapar därmed pixlarna, som sedan i sin tur tillsammans skapar en komplett bild. Amatörmässigt förklarat kan tänkas, men ungefär så kan man säga det i alla fall.

En sak som kan nämnas är att anledningen till att Plasmaskärmarna inte kan göras i mindre format än vad som finns är att det är svårt, om inte omöjligt, att minska storleken på plasmapixlar till mindre än 0.5 eller 0.6 mm. Därför går det knappt att hitta en Plasmaskärm idag under 42”. För att uppnå en konkurrenskraftig upplösning hade plasmaskärmtillverkarna inget annat val än att producera displayen, från 42” och uppåt.

Detta medför därmed att man behöver ett typ av säkerhetsavstånd till Plasman på, enlig mig, minst 3,5-4 meter…. Minst… Så det är något som man verkligen måste tänka på när man skaffar en Plasma.. avståndet till skärmen är A och O, annars så upplever man att man kan ”se” själva pixlarna och det är ju inte så roligt. Så med andra ord kan man säga att om man sitter för nära så orsakar Plasman ett visuellt obehag som totalt förstör upplevelsen.

Storleken på plasmaskärmarna är vanligtvis från 37 tum och uppåt, och priserna på dem är på väg ner. Faktum är att man idag kan köpa en 42-tums plasma-TV för ungefär mellan 12 000 – 40 000kr. För de flesta låter detta säkert väldigt dyrt, men då skall man ha i åtanke att i början på sjuttiotalet kostade en vanlig bildrörs-TV på 26 tum drygt 4 000 kr, vilket i dagens penningvärde blir ungefär 40 000 kr. Att köpa en TV för 40 000 kr idag är alltså ungefär samma sak som det var att köpa en TV för 4 000 kr för 30 år sedan – skillnaden är att det idag finns alternativ som kostar en tiondel så mycket…

LCD
LCD (av engelska ”liquid crystal display”) eller kristallskärm är en typ av bildskärm med flytande kristaller som bestämmer den optiska genomträngningsförmågan hos ljusstrålar beroende på pålagd spänning över kristallen. Skärmen är inte lamberiell, det vill säga synligheten är beroende på vilken synvinkel ögat har för att upptäcka ljusstrålarna.

LCD, Liquid Crystal Display, bygger som namnet anger på flytande kristaller. Tekniken liknar den för plasma men de fosforfyllda cellerna är utbytta mot en tunn film av flytande kristaller som läggs mellan två glasskivor. Genom att skicka en laddning till en enskild del av filmen böjer sig kristallerna och låter ljuset passera igenom med olika styrkor (beroende på laddningens styrka). Ljuset kommer från en lampa som kan vara placerade vid sidan om, ovanför eller bakom bilden. Precis som med plasmatekniken bildar en röd, en grön och en blå del av filmen en pixel i den färdiga bilden.

Defekta pixlar är fortfarande mycket vanligare

Defekta pixlar är fortfarande mycket vanligare hos LCD än vad det är hos Plasma. Plasmaskärmar har knappt något känt fel på många många år.

LCD är vanligast mellan 40-52″.

Många tror att Plasma och flytande kristaller är något modernt och en ny teknik, men teknikerna upptäcktes redan i slutet av 1800-talet.

Det som också kan nämnas som en nackdel för LCD är att vidvinkeln inte oftast inte är lika bra på LCD som det är på Plasma. Med vidvinkel menas när man tittar på TV:n snett från sidan.. Ju mer snett från sidan man tittar på en LCD ju sämre blir bilden.

Bildstorleken
Många anser att LCD är bättre än plasma när det gäller bildkvalitén.

När det gäller storleken på skärmarna, alltså ”tummen” på skärmarna, så ligger Plasma en bit före. Plasma är lättare att producera i stora storlekar.

Många gör felet och jämför en 32” LCD TV med en 42” Plasma TV och tycker att LCD är bättre. Det säger ju sig självt att en större bildskärm automatisk genererar en lite sämre bildkvalité.

Man måste ju även tänka på att ju större bildskärmen är ju längre bort från den måste man sitta. Så för en 42” plasma TV skulle jag nog säga att en si sådär 3,5-4 meter är minimum. Ju närmare man sitter en Plasma ju sämre känns bildenkvalitén. Så om ni är på exempelvis OnOff eller nått liknande ställe och tittar på Plasma apparater så stå inte för nära apparaterna när ni tittar och avgör bildkvalitén.

LCD har dock de senaste åren krupit närmare och närmare Plasma när det gäller bildkvalitén, men det finns dock några saker som fortfarande skiljer teknikerna åter. Jag tänkte återge lite av skillnaderna nedan.

Upplösning
Rutnäten av pixlar som beskrivs ovan bildar tillsammans den bild vi tittar på och antalet pixlar kallar vi för upplösning. 1024 x 768 är en vanlig upplösning för skärmar och den innebär att bilden skapas av 1024 pixlar på bredden och 768 på höjden, totalt 786 432 pixlar.

Upplösningen 1024×768 är den vanligaste upplösningen på 42” Plasmaskärmar, vilket också gör skärmarna ”HD Ready”. Vad ”HD Ready” innebär får jag ta upp i någon annan artikel. När vi tar oss upp till 50” Plasmaskärmar så är 1280×720 den vanligaste upplösningen.

Tittar vi på LCD skärmarna så är 1280×720 vanligt redan vid små skärmar som 26” och 32”. Upplösningen 1366×768 är vanlig på LCD skärmar runt 40” vilket gör att LCD har en stor fördel när det gäller upplösningen. Så är man ute efter en TV som ska vara framtidssäker genom att vara ”HD Ready” så behöver man inte söka efter en 42” Plasma utan kan titta på mindre apparater med LCD.

Ljusstyrka
Ljusstyrkan hos en skärm mäts i candela och anges t.ex. så här: 1000 cd/m2. En skärm med 1000 cd/m2 är alltså dubbelt så ljusstark som en med 500 cd/m2

Plasmor har generellt en högre ljusstyrka än LCD skärmar och lämpar sig därför bättre i ljusa miljöer. Därmed inte sagt att en LCD skärm behöver ett mörkt rum, men om du vet att ditt rum är svårt att få någorlunda mörkt så är en plasma att föredra före en LCD-skärm.

Så man kan säga ju högre upplösning en LCD skärm har ju sämre ljusstyrka.

Svärta
Skillnaden mellan vitaste vit och svartaste svart kallas för kontrast och den anges tex så här: 1000:1. Ju högre kontrast ju bättre men man ska inte stirra sig blind på kontrasten av en enkel anlending.

I ett lab kan tillverkaren få fram nästan vilket kontrastvärde som helst genom att ändra variablerna i beräkningen. Genom att ändra bottenvärdet från 1 till 0.5 har skärmen plötsligt en kontrast på 10000:1 istället för 5000:1 (denna info enligt hembiobutiken.se). Därför är , enligt hembiobutiken.se, deras rekommendation att man i första hand använder kontrastvärdet för att jämföra skärmar från samma tillverkare. Just för att det kan skilja rätt mycket i hur de olika tillverkarna beräknar kontrastvärdena.

LCD-skärmarna ligger idag lite lägre i kontrastvärde än plasmorna men är på väg att komma ikapp. Samsungs har bland annat en 40 tums LCD-skärm med ett kontrastvärde på 5000:1. Men Plasma blir även bättre och bättre för var dag. Så denna match vinner Plasmorna enligt mig.

Färg
För att framställa så många färger som möjligt krävs avancerad digital bildhantering. Antalet möjliga färger som skärmen kan visa styrs av hur många bits som används för varje färg (röd, grön och blå).

Även här har plasma fortfarande ett litet övertag, men precis som med svärtan är LCD på väg att komma ikapp. Enligt mig ger Plasmor en mer naturtrogen färgåtergivning. Det är verkligen en upplevelse att svepa över färgsprakande landskap när man tittar på en Plasma. Det är ibland som att sitta och titta ut genom ett fönster. Ett plus till en Plasma även här.

Responstid
Den som spelat spel på en gammal LCD-skärm vet att man kan få problem med eftersläpningar när något rör sig i bilden. Detta beror på att en LCD-skärm jobbar med cykler som laddar, respektive stänger av laddningen till de flytande kristallerna.

Om inte detta görs tillräcklig fort får man en svans efter det som rör sig. För att slippa detta bör man välja en skärm med så låg responstid som möjligt, helst 10 ms eller lägre.

Plasma har inte problem med eftersläpningar. Däremot så har plasmor problem med att bilden kan kännas suddig och lite obehaglig för ögat när det är något som rör sig väldigt fort och bildkällan inte har matats med progressiv bild. Nuförtiden så har de flesta LCD skärmar oerhört snabb responstid, så det är knappt något problem längre

Till exempel om man visar en DVD film av Sagan om ringen och DVD spelaren inte har ”Progressive scan”, då kan panoreringar av landskap och miljöer bli enormt suddiga, därför är det väldigt viktigt med att mata Plasmor med så bra bildkälla som möjligt. Men att se till exempel fotboll från någon TV kanal är inga problem, det är både bra bild och en härlig upplevelse 🙂

Fastbränd bild

Nu har vi kommit till Plasmaskärmarnas största problem. I plasmans barndom kunde saker som inte rörde sig i bilden bränna fast och sedan ge spökbilder, tex kanalloggan uppe i hörnet.

Detta är enligt mig fortfarande ett problem. Det sägs att dagens plasmor inte ska ha något som helst problem med inbränning och spökbilder, men jag hävdar motsatsen. Inbränningar kan jag hålla med om att det kanske är ett minne blott, men SPÖKBILDERN är något som är ack så aktuellt fortfarande. Fast det är som allt annat, något man vänjer sig vid.

Spökbilder som en textremsa eller en logga eller liknande kan ligga kvar på skärmen ett tag, men försvinner sedan. Spökbilder syns mest när bilden är svart och inget man störs av när man ser något på TV:n. Men dem finns och ”kan” vara ett problem.

Mina två första veckor med min Plasma TV så slet jag mitt hår över alla spökbilder jag såg, men idag märker jag dem inte, om jag nu inte letar efter dem väldigt noga.

LCD-skärmar har aldrig haft några problem med inbränningar då de inte använder fosfor.

Många är rädda att när man spelar TV spel på en Plasma så bränns bilden från TV spelet in när det kan finnas många saker som är detsamma genom hela spelet.
Kanske siffror och liknande som inte ändras speciellt ofta. Men jag kan lugna alla och säga att det kräver otroligt många timmar innan det ens är i närheten av att brännas fast någonting på en Plasma.

Jag har själv mitt gamla Retro ”Nintendo 8-bit” TV spel inkopplad till min Plasma, och jag har inte ens varit i närheten av att bränna fast nån bild med den spelkonsollen. Och då är det VÄLDIGT mycke som aldrig rör på sig och som ser likadant ut hela tiden på en sådan konsolls spel. Så det är inget ni behöver oroa er för.

Detta är även något som är generellt för alla dagens Plasmor, det är alltså nästan en erloge till dem som lyckas bränna fast en bild i en Plasma, för det är nästintill en omöjlighet i dagens läge.

Döda/lysande pixlar

Precis som spökbilder eller fastbrända bilder var döda eller lysande pixlar ett stort problem för några år sedan, både för Plasma och LCD.

I dagens läge så existerar knappt problemet längre. Jag känner själv ingen i min vänkrets som har haft problem med en Plasma eller LCD skärm. Visst kan det förekomma, men det är väldigt sällsynt.

Alla tillverkare har olika pixelpolices som bestämmer hur vida skärmen kan returneras eller inte p.g.a. döda eller lysande pixlar.

Effektbehov (rakt av citerat från hembiobutiken.se)

Många ställer sig frågande till de förhållandevis stora effektbehov som anges för LCD- och plasmaskärmar. Ofta får man dessutom höra att LCD-skärmarna är energisnålare men detta bör avfärdas som en myt. Sanningen är att LCD-skärmarna har en konstant belyst panel och drar därmed konstant effekt ur eluttaget, ofta runt 250-275 watt för en 40″ LCD-TV. En plasma arbetar däremot annorlunda, där varje pixel bara drar ström när den lyser, vilket innebär att en plasma aldrig drar konstant max effekt, utan varierar mellan ca 100 – 300 Watt för en 42″ modell. Medelförbrukningen är därmed i regel betydligt lägre för en plasma än för en LCD-skärm av likartad storlek!

En kort sammanfattning av de olika teknikerna

Oj oj.. Svårt är det som attans att sammanfatta vilken teknik som är bäst.

Plasmor är ju billigare att tillverka och har i år(läs 2006) verkligen exploderat i produktion. Så idag kan man få en Plasma TV som faktiskt är väldigt bra och väldigt prisvärda för knappt 13 000:-, vilket för några år sedan var en helt omöjlig tanke. Så vill man ha en TV från 42” och uppåt så är Plasma det självklara valet, både pris och bildmässigt.

Är man ute efter en TV med så hög upplösning som möjligt så är ju LCD faktiskt ett bra val då dem har höga upplösningar redan från ca 26”. Att få en Plasma med ”äkta” HD upplösning är inte billigt och kräver ett lite högre pris än LCD. Så hög upplösning som möjligt så titta efter LCD.

Plasma klarar av ljusare miljöer bättre än LCD, så har du ett ljust vardagsrum så är nog en Plasma det rätta valet.

Båda teknikerna har en tendens att ha ett rätt så högt fläktljud, men nu under 2006 så har LG Electronics släppt Plasmor som saknar skyddsglas vilket gör att frontpanelen kyls av automatiskt och därmed saknar fläktljud helt (jag äger själv en sådan Plasma TV).

Alla plasmaskärmar förutom någon enstaka från Hitachi är progressiva, vilket är ett stort plus i sig.

En plasma drar mindre ström än en LCD då en LCD skärm ständigt är upplyst bakifrån, vilket inte Plasman är. Därmed blir elpriset för Plasmor billigare än för LCD.

Plasma TV:n är fortfarande bättre när det gäller svärta och färger jämfört med LCD, men LCD knappar sakta men säkert in på Plasmor även där.

Mitt tips är att Plasma är det rätta valet. Med en Plasma får man en avsevärt större bioupplevelse, både i ljusa och mörka hemmamiljöer.

Men som allt annat så är det till slut det egna tycket som gäller när man ska köpa en TV. Det enda sättet är att själv pallra sig till sin elektronikhandlare och ta sig en egen titt på vad de olika teknikerna kan prestera.

Jag som bor i Luleå kan rekommendera att åka till Expert på Storheden, där visar dem korta trailers med signaler skickade från en dator för att ge apparaterna den absolut bästa bild som är möjligt, så man verkligen kan se vilka skillnader som finns på de olika märkena.

Så mycket nöje med ert Plasma eller LCD köp 🙂

Om du är intresserad av lite mer djupgående fakta kring teknikerna så kan du surfa in på någon av dessa sidor:

Här kan du läsa mer om LCD: www.howstuffworks.com/lcd.htm
Här kan du läsa mer om plasma: electronics.howstuffworks.com/plasma-display.htm
Plasma TV:n historia: http://www.ece.uiuc.edu/alumni/w02-03/plasma_history.html