Clapton where Wonderful tonight…

Photo © Sam Mangano

Spotlighten ovanför scenen tonas ner så det blir nästan helt mörkt i Globen. Publiken tystnar och Clapton drar igång ett riff på gitarren och håller kvar darret på ett helt makalöst sätt. Precis så där som Clapton oftast gör när han vill att publiken ska sitta som små fågelholkar och undra vad han ska spela för låt.

Han spelar lite sporadiskt över strängarna precis som om han håller på att soundcheckar. Men mitt i allt så lägger han in några toner som gör att man förstår vilken låt det är.

Jag hör direkt vilken låt det är och greppar Jills hand. Hon tittar på mig och ler men det syns att hon ännu inte riktigt förstått vilken låt det.
Sen drar han de första riffen i låten ”Wonderful Tonight”… Låten som har blivit ”Vår låt” genom åren. Äntligen går det upp för Jill vilken låt det är och tittar på mig och storler och kramar åt kring min hand.

Stämningen i Globen går över från att se ut som ”fågelholkar” till att bli en mer lugn och romantisk glädje där atmosfären snabbt ändras i kärlekens tecken då ljussättningen går över från rätt så mörkt till att bli upplyst av rödaktiga toner.

När det äntligen går upp för alla i Globen just vilken låt det är, så sprids ett gigantiskt glädjerus och spontana aplåder väller fram som en löpeld av fanatiska händer i gungning.

Det är först nu man inser hur fruktsnvärt bra en artist kan bli, hur mäktig en känsla kan vara av att få höra musiken live.

Jag blundar å bara suger in atmosfären, glädjen, musiken och kärleken. Man får en slags euforisk känsla där man drömmer sig bort till en plats där bara jag, JIll och Clapton finns. Precis som att han spelar enbart för oss.

Det är en av de härligaste stunder detta år i alla fall.!!!

Efter kvällen som varade i över 2 timmar så kändes det ändå som att tiden gick alldeles för fort. Känns som jag skulle vilja uppleva allt i repris.

1. Bättre upplevelse finns knappt
2. Varför går tiden så fort?
3. Jag håller tummarna så hårt att dem blir blåa och hoppas att konserten släpps på DVD
4. nästan gång Clapton är i Sverige, kommer jag sitta på första parkett
5. 🙂 Upplevelsen är ett minne blott… men oj oj oj vilket minne……..

Det här inlägget postades i Krönikor och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.